När mörkret ljusnar
Hoppas att ni gillar det:D<3
Sry Anahita och Elin att jag tog era namn men jag har ingen fantasi:S<3
”Stanna med os Tobbe! Stanna med oss vi behöver dig”
Det var de sista orden jag hörde innan jag blev bort buren på båren mot ambulansen.
Det är de enda jag minns från den 17 december 2008, dagen då jag blev påkörd av en full lastbils chaufför.
Idag, ett år senare, 17 december 2008 är det nästan svårt att minnas att det hänt. Att jag påkörd bröt ena benet och ena armen. Hade sår över hela kroppen. Men det viktigaste var att jag överlevde.
Klockan e 07:30 och jag måste gå till skolan. Det är sista skoldagen, skönt. Utanför mitt hus står Anahita och Elin och väntar på mig.
När jag kommer fram till Anahita och Elin så börjar Anahita genast att prata om vad hon ska göra på jullovet. Det gör mig glad för jag får annat att tänka på en vad som hände för ett år sedan.
När jag kommer till skolan så ser jag Erik. Han har alltid skrämt mig. Han tittar på mig som att han vill säga mig något.
Skolklockan ringer in och det är dags för SO.
Dagen går långsamt långsamt framåt.
När vår lärare äntligen säger att skolan e slut så går jag ensam hem i det kalla vinter vädret.
Nu har ni fått ett litet smakprov jag hoppas att ni gillade den. Jag kmr kanske att lägga upp hela sen om jag orkar när den e klar:)<3
eh ??
